(0)Valpträff i Rengsjö 2 maj 2009
Vi var tre kennlar (Bombax, Stensöbäcken och Akimbo's) som i höstas började spåna på en gemensam valpträff vid grytet i Rengsjö. I går den 2a maj gick den av stapeln.
I sommarvärme och strålande solsken var vi ett 20 tal hussar och mattar som tillsammans med våra borderterriers samlades till det som blev en kanondag.
Samling vid kaffekoket
Vi började dagen i helsvensk anda med kaffe kokad över öppen eld av Gävleborgs Grythundsklubbs egna husmor Barbro Wigren. Monica hade dagen till ära bakat smörbullar som bjöds till kaffet.
En framtida grytchampion?
Mingel
Efter lite mingel och bekantande av varann och hundar så gick vi till "lektionssalen" där Lasse hälsade alla välkommna och Monica gav lite bakgrund till varför man tränade vitspår och hur man kan börja med träningen. Det viktigaste är att inte gå för fort fram i början sa hon. Börja med korta spår kanske med en vinkel sedan ökar man svårighetsgraden undan för undan med bloduppehåll, flera vinklar för att till slut komma till den punkt i träningen där man kör ett fullständigt spår. Alla vi som har hållit på med spår kan intyga att hundarna älskar att leta efter den där klöven.
Monica gav även en del tips till oss som har väldigt livliga hundar som kanske har lite för bråttom i spåret, cykla 5 km, gå en långpromenad och gärna även ett träningsspår före ett viltspårprov. Då kan dom fokusera bättre på uppgiften.
Monica och Susanne vid katedern
Duktiga och intresserade åhörare
Sen var det dags för spårläggning, valpköparna fick prova på att lägga spår efter instruktioner av Monica, Susanne och Lasse.
När alla hade lagt sina spår så var det dags för SGKs kanske störste grytentusiast och ordförande Roger Jonsson att berätta lite om grytjakt.
Han berättade som alltid sakligt och målande om grytjaktens glädjeämnen och vedermödor, t. ex. hur man gräver sig ner i ett gryt med spade spett yxa och hink!? Jo för när man står 3 ½ meter ner i backen så måste man använda hink för att få upp jorden ur gropen, självklart!
Nu är det ju inte alla gryt som är så djupa som tur är och vid rävjakten gick det ju mer ut på att vara listigare än Mickel och ha en duktig hund till hjälp.
Roger och en sk förträngning
Det pågick servicearbete vid grytet samtidigt
Roger talade om att han som domare/ tränare vid konstgrytet tidigt såg om en hund var lämplig att släppa ner i ett naturgryt. En allt för skarp hund utmanar ödet och bytesdjuret för mycket och kan få rejält med stryk, ibland så mycket att den inte överlever och det kan ju naturligtvis undvikas om ägaren vet om sin hunds brister och inte låter den gå ner i gryt.
Alla lyssnar uppmärksamt på Rogers grythistorier
Nu fick dom som ville prova på konstgrytet, ett par skinn fanns för att trigga igång jaktlusten. En del hundar fattade galloppen direkt medan andra tyckte att det var roligare med alla kompisar utanför staketet.
Vi informerades om träningstillfällen, söndagar från 17 maj och att det var fritt att åka träna i gångarna när man ville i lite lugnare miljö än vad som var fallet nu.
Sedan var det dags för lunch. Barbro höll elden vid liv hela dagen och serverade hamburgare. Tänk att mat smakar så bra i skogen!
Mätta och belåtna så var det dags för våra bordrar att hitta klövarna som vi hade "tappat bort". Spåren hade nu legat i ett par timmar och jag tror att det blev lite av en aha upplevelse för många mattar och hussar. Har vi en sån duktig hund? Vad kul! Det var i alla fall den reaktionen vi från kennlarna hade hoppats på. För det är kul att jobba med och tillsammans med våra bordrar och dom är duktiga. Hur duktiga dom blir och om vi får fram en viltspårchampion eller grytjaktchampion hänger bara på oss, vi har grundmaterialet, en borderterrier! LYCKA TILL OCH TACK FÖR EN TREVLIG DAG!
Stort tack också till Barbro Wigren i köket och Roger Jonsson i grytet.